Imorgon är det dags.. Mitt första triathlon. Pirrar massa i magen. Håll tummarna för mig imorn. Nu ska jag laga mat o packa.

Kolla även min nya hemsida som inte är helt klar men på gång iaf. Världens bästa Eric har gjort den åt mig. www.andreafranzen.se

Jag mår illa... Världen snurrar. Kan beror på att jag klev upp kl 5.40 imorse o nu är klockan över 23 o att jag varit ute idag och druckit för lite vatten. Men det kan oxå bero på det bruna bandet som sitter runt min handled. Ett välanvänt åkband på liseberg! Eric har tjatat varje gång vi åkt förbi liseberg (vilket är varje dag...) att han vill gå dit o åka karusell så för en vecka sen tog vi tag i det hela och bestämde med Kalle, Freddie o Maria att vi skulle slå till idag då solen dessutom skulle skina.

Så hela kvällen spenderades med att testa Lisebergs karuseller om och om igen. Vi höll bra tempo o det var alldeles lagom lite folk så vi hann nog med iallafall 11 vändor i olika karuseller. Men sen slog det till, i sista karusellen. Illamåendet... Så åka hem kändes som en bra idé. Men nu efter lite vatten o en macka känns det bättre. Kul var det iallafall och till och med Eric har gått från nipprig 12-åring till en trött vuxen. Men han är nöjd. o jag är nöjd.

Solen skiner över Göteborg och det är 25 grader varmt. Då är det ju självklart att man ska dra på sig långkalsoner och ett canvas-ställ och lägga sig under ett plåttak. Det är ju helt uppenbart att det är en bra aktivitet. Eller kanske inte riktigt klokt. Jag är alltid sur när jag inser att jag ska träna en dag när alla andra ligger på stranden. Jag brukar gå igenom alla andra sporter som skulle vara grymt att hålla på med istället en dag då det är fint väder så man kan träna ute i solen. Friidrott, triathlon, löpning eller skidåkare på barmarksträning. Allt utom fotboll för även om det är ute så är det tråkigt. Men även om jag är sur varje gång jag låser upp skjuthallen och går in o drar på mig långkalsongerna så vet jag ju att jag inte hade kunnat legat i solen utan att känna att jag istället borde varit på banan och det är ju värt det när liggen funkar och det känns att det blir bättre. Att sedan få skjuta utan att frysa och utan vind är ju en fantasktisk fördel. Så imorgon är det dags igen. Nån sa att de skulle bli 27 grader varmt. Långkalsonger...

Svalkade mig dock med att testa våtdräkten som jag så snällt fick låna av Maritha. Gick någonlunda lätt att få på. Simmade i en kvart och det kändes bättre och bättre. Sen började helvetet. Gick fan inte att få av den. Eric sneglade bara på mig från boken o sa att jag fick lära mig ta av den själv så det var bara krångla o bryta handlederna ur led. Gick inte. Testade att gå i vattnet igen. Gick inte. Höll bara på att kliva på en kräfta. Eric suckade o hjälpte mig av med den. Måste lösa detta. Kan ju inte få hjälp att få av Eric när triathlonet går, om det är så kallt att det behövs våtdräkt. Så hur gör man? Tips någon? Hjälp...

Jag hävdar fortfarande bestämt att jag inte gillar detta me bloggar. Men så måste jag ibland erkänna att jag gillar vissa bloggar... Som KJ's och Emelies (triathleter och KJ är Erics kusin. Emelie är KJ's flickvän...) och David Ekholm (skidskytten) och så vidare. Det är lite mer intressant att veta vad som händer bakom resultatlistorna i alla möjliga sporter. Sen har jag oxå upptäckt att det är lite svårt att få tag i internet många gånger när jag är ute o reser så då börjar jag sakta men säkert inse att jag kanske kommer måsta uppdatera denna "resdagbok" lite oftare hemifrån soffan och till o med mellan resor... Kallas det blogga då? Huvva... trodde jag skulle klara mig från att trilla dit...

Men nu är jag igång iaf så då kan jag lika gärna uppdatera lite från helgen, för skulle jag uppdatera från sist jag skrev skulle de bli lite väl långt och överinformativt. Hur som helst kom vi upp till arvika på onsdagskvällen efter att jag jobbat till kl 19. Det är tur att det är så ljust dygnet runt för det var knappt mörkt när vi kom fram och vi hann se 4 älgar innan vi kom fram, bara en på vägen dock och den sågs i tid.

På torsdagen hade jag haft nån förhoppning, som jag alltid har när jag har lediga dagar, att jag skulle träna massa massa. Men när jag klev upp och det spöregnade insåg jag att så mkt skulle jag inte träna ändå. Vi sköt lite på förmiddagen och gjorde sedan ett varv på Arvika efteråt. Arvika har väl inte världens största utbud på butiker men hittade iaf skruvar till mina förhöjningar på geväret så då steg stan en smula. Hälsade även på Erics barndomskompis Niklas som uppdaterade oss på läget i Arvika. Hann med ett litet intervallpass i skogen och insåg att springa är jobbigt och springa uppför fort är grymt jobbigt och dumt att ägna sig åt. Så jag tog en vända mer än jag tänkt uppför backen till slut. Fördelen är dock att intervallpass inte är så långa. Kvällen spenderades med någon slags dubbeldejt med Eric's barndomskompis Björn och hans tjej Jessica vilket involverade en pizza på pizzapalacet nr 1 i Arvika.

Midsommarafton blev lite bättre med träning. 14 km cykel o 3,5 km löpning direkt efter varandra. Jobbigt var ordet även den dagen. Sen lyckades vi ta oss ut på skjutbanan och krånglade ett tag med min nya rem innan jag fick ordning på den hyfsat. Efter en god middag med grill hemma hos Erics föräldrar sågs Sverige-Italien matchen hos Niklas för att få mer spänning då Niklas har en god förmåga att leva sig in i matcher. Som tack för att vi kom o tittade på fotboll hos honom fick vi även hjälpa till med att sätta på överdraget på soffan. Det blev fint dock. Efter en paus med jordgubbar hemma hos erics föräldrar åkte vi ut till Sté och Johan o Emelie. Vi tog oss även ner till dalen där resten av wallbergssläkten hade midsommarfest och hängde där en stund till vi kom på att vi skulle se Låt den rätte komma in istället.

Lördagen blev lekdag på skjutbanan då Emelie o Johan följde med ut o testade skytte. De var talanger båda två och fattade grejen på en gång. De kan känna sig värvade, speciellt Emelie som släpar runt på ett par kryckor denna sommar. Skytte är en perfekt rehab-sport för skadade triathleter..=)

Sen blev det den obliatoriska turen till chalottenberg för att "go bananas" i godisbutiken. På väg tillbaka stannade vi i Sté igen där operation "andrea-ska-göra-triathlon" genomfördes. Skulle få låna en cykel av Johans mamma med tillhörande cykelskor men efter att inte ens ha tagit mig upp på cykeln med cykelskor så gav vi upp det projektet och fokuserade bara på cykeln ist. Hade förmånen att ha två experter som hjälpte mig ställa in supercykeln som jag får låna. Inte illa. Sen slutade det med att en våtdräkt oxå lånades ut. Inför 8 par vakande ögon testade jag först en hellång dräkt men när den väl hade halats på insåg jag med cellskräck att den va lite liten. Fick då låna en kortare som jag bara fick lite cellskräck i. Något bättre.

Så nu är det klart. Jag har anmält mig till motionsklassen i Örserums triathlon första helgen i juli. Min mage undrar vad jag har gett mig in på. Är sjuk nervös. Är så mkt nytt att hålla reda på och veta hur man ska bete sig. Har dock tur att jag kommer ha en grym support från massa wallbergare samt en proffscoach i form av Emelie så det ska nog gå. Dessutom är det så många nu som har engagerat sig i detta nu så då måste jag ta mig i mål. Och det är målet, att ta sig i mål.

Nu vart det så där långt igen och tog massa tid.. Bloggande är farligt... Men jaja, har jag väl trillat dit är det väl bara att fortsätta.

På återseende!

Bättre sent än toksent som man säger.

Är i Ungern på Hungarian Open och det är väl ungefär 12 timmar kvar till jag landar hemma i Göteborg igen så det är väl kanske lite i sista stunden som jag uppdaterar denna resedagbok.

Resan hit har gjorts med skyttegym vilket var enkelt óch bra då de har hållt i alla arrangemang så att man inte behövt tänka själv. Eftertraktat stundtals...

Var i Ungern senast 2004 på EM och landet är sig ganska líkt fast det är lite mindre slitet och mer västeuropeiskt än vad jag mindes det. Dock har de sin charm med läckande element och slitna betongväggar. Dock har jag saknat de små ilskna tanterna som slår sig fram med handväskan. Inte en enda sving av en liten handväska har jag råkat ut för men det kanske beror på att jag inte varit uppe tillräckligt tidigt på mornarna. Har skjutit kl 16 och 17 båda dagarna så löpturen har varit först kl 8 o då har de varit lite tanter ute. Sen är de väl kanske inte å hänger i industriområdet vi bor i heller.

Till tävlingarna då. har varit bättre banor än va det var på EM så riktigt fint arrangemang och både Indien, Israel och Japan har varit representerade. Första matchen var bra. Hade 391 och jobbade bra som man säger i skyttevärlden. Kändes verkligen som det var ett steg i rätt riktning. Slutade 10:a, en liten ynka poäng från finalen.

Idag var det lite trögre. Orkade inte riktigt slita lika mycket för poängen så slutade med 386 och en placering nånstans på mitten. Känns ändå som det var ett steg framåt och är nog ändå rätt nöjd med helgen.

Mitt enda dilemma just nu är att det finns inga vykort i det jäkla landet. Har letat o letat men hittar inget bra till våra triathleter i Hedemora. Sätter mitt sista hopp på flygplatsen o att butikerna har öppet innan kl 7 imorn.

So long!

sitter nu hemma i lägenheten och är något seg men ändå väldigt glad att vara hemma igen. sängen var fantastiskt mjuk när jag gick och la mej igår kväll och även om kylskåpet ekade något tomt efter Erics tid för sig själv här hemma vad det väldigt gott med rostade mackor och apelsinjucie i morse till frukost.

Hemresan igår gick bara bra. Trots att allt ändå tog sin tid att få igenom alla grejer genom tull och incheckning så flöt allt på bra och vi hann utan problem med flyget. Väl på plats lyckades jag byta bort min plats till nån som ville sitta bredvid sin fru och på väg bort till min nya plats hittade jag en ännu bättre plats bredvid Linda vid nödutgången så massa plats för benen. Inte illa! Min tv funkade dock inget vidare men jag fick Linda att se de filmer jag ville se så det löste sig. Efter nån timmes flygning tittade jag upp och vem stod inte där om inte Erik Trotsman. Han var styrman på vår flight. Vilken tajming! Det gjorde att vi alla 6 fick gå fram i två omgångar och hälsa på i cockpit och Anna fick sitta med under landningen. Alltid lika spännande och fascinerande och jag tror nästan att jag fick några pluspoäng där...

Väl i Göteborg fick jag en ny väska för att de hade gjort sönder min och slapp tulla. Helt enkelt en ganska lyckad resa.

Ska väl sammanfatta Kina-upplevelserna någon dag men ska bara få lite perspektiv på saken.

So long!

dag skot vi halvmatch i kylan. Var glad att jag tagit med mig toppluvan for det var lite kyligt pa morgonen. Fick inte till det riktigt i ligg utan hade bara 188 men hoppades pa sta. Dar var de oxa lite spannande och blandade 8:or och 10:or hejvilt. Hade 181 med 6 st 8:or. Hade de bara varit nior sa hade jag ju haft 187 och det hade ju varit helt okej. Men kna var bra iallafall. Hade 190 med en 96:a med en 8:a sista tio. Hade varit gott me en poang till for da skulle jag haft 560 men nu vart de bara 559... Men de gor inte sa mkt. Hade kul anda och kna var roligt att det funkade.

Imorn har vi sista dan har. Ska till himmelska fridens torg och till Silk market igen o kopa julklappar. Bra med tidsfordriv sa tiden gar lite fortare. Det ska bli grymt skont att komma hem. Pa fredag kl 14.55 lokal tid bar det av. Langtar langtar...

Ahh det vill sig inte. Jobbade pa alla mina tusen detaljer som jag skulle halla reda pa idag men det ville sig inte. Hade 388 poang till slut och vi slutade aven fyra i laget. Stolpe ut kan man saga.  Mer om det orkar jag inte kommentera.  Reslutat finns pa sportskytte.se. Inga resultat finns live for det  har ar inte helt genomtankt i organisationen. Ar inte skyttar som organiserar och det marks pa det mesta. Ar lite kaotisk men det ar bara att glida med.

Imorn blir det korthall pa morgonen. Ska bli lite roligt iallafall. Tranade kna idag. Skot 40 skott pa 19 minuter. Det var ett bra tempo. Funkade utmarkt. Ar tur att jag tog med mossan iaf for det ar lite kallt pa morgonen.

simma lungt