Lite spänning ska man väl ha här i livet... Det var väl nästan så vi tänkte i fredags när vi trotsade smhi's och vägverkets varningar om att man inte skulle ge sig ut i trafiken och inte helst ut alls och körde till Arvika eftersom jag så gärna ville åka skidor. Dock hade vi lite mer ärenden upp till Värmland, tävling i Sunne, födelsedagsfirade för både pappa och bror Wallberg samt att jag skulle lämna mitt nysålda gevär i Arvika för att norrmannen som köpt ska kunna hämta det där på tisdag, så det var bara att packa sin in i bilen och hålla tummarna för att det skulle gå bra. Gick faktiskt bättre än vi trodde, största delarna var det ingen fara, men dalslandsslätterna var lite tunga. Gick i mellan 25-45 km/h långa stunder då snörök gjorde att vi inte såg vart vägen tog vägen... Som tur var hade vi en bil framför som underlättade för att se vart vi skulle ta vägen. 5 timmar senare (brukar ta 3,5) var vi iallafall framme till skidorna i OS. Mkt spännande!

Lördagen som var ännu värre vädermässig åkte vi till Sunne och sköt testtävling. Även det tog sin lilla stund så tog vi oss både fram och tillbaka. Jag hade en sådär tävling, blir lite tidspressad när det är papperstavlor, och hade bara 393. Eric slog däremot på stort och slog pers med 588 poäng. Mkt stolt! Han har verkligen lyft sig med nya geväret.

Vi hade ju åkt upp för att jag vill åka skidor och så klart fanns det resurser hos Wallbergs som på en grisblink letade upp skidor, stavar och pjäxor åt mig i rätt storlek. Det är som med skalmans skal när det kommer till sportgrejer i det där huset. Det finns allt. Hur som helst gav jag mig ut i snön och redan första stavtaget insåg jag att det skulle inte bli nåt OS-guld för mig den dagen. Har inte åkt klassiskt heller på några år (eftersom jag aldrig orkar valla.. men nu hade ju Mats redan gjort de...) och spåren var lite improviserade men det gick lite halvklent måste jag säga. Men det var väldigt skönt i skogen ändå. Var dessutom massa mjuk snö så det hade gått bra att ramla om jag hade tappat balansen men det gick bra.

På kvällen fick vi massa god mat hos Niklas, mkt trevligt. Följde självklart OS samtidigt och även om jag var sjukt trött så jag var tvungen att ta en liten powernap under skiathlonen (men jag var med ändå för när eric kollade om sov så kunde jag referera hur många sekunder före Johan Olsson låg) så vaknade jag till liv när det började dra ihop sig och jag höll nästan på att få en hjärtattack på slutet för det var så spännande! Hade hjärtklappning och adrenalinpåslag i flera timmar efter. Vi hoppade och skrek och mest glad var jag för att Johan Olsson fick en medalj. Så otroligt välförtjänt! Dock börjar jag längta lite tills att OS är över. Sover lite för lite och blir så trött. O sen den känslomässiga berg-och-dalbanan.. Ojojoj...

Tog ett varv till i spåret på söndagen i solen och det gick väl lite framåt iallafall. Skönt var det ialla fall. Så när vi skulle åka hade Skalman-huset igen överträffat sig själv och igen hittat en uppsättning pjäxor och skidor som passade mig och som ingen skulle sakna som jag fick ta med mig till Göteborg. Vallade o klara! Så nu jäklar ska det åkas skidor.=)

Nu ska jag fokusera på OS igen.=)