OS. Som jag har längtat! Nu äntligen är det igång. Dock är det en känslomässig berg-och-dal-bana. Jag vankar av och an här hemma för att jag är så nervös varenda lopp och varenda match. Som jag klarar hålla mig vaken till vill säga... Nattpassen är inte riktigt min grej.. Men när jag väl är vaken så sprutar glädjetårarna när det gått bra (har sett när Kalla får sin guldmedalj säkert 5 gånger men jag gråter lite varje gång ändå). När jag kommer att vinna OS kommer jag gråta som ett barn. Det är bara att inse. Samtidigt som jag kan känna den glädje och lättnad som de som vinner förmodligen känner så kan jag lika fort försättas i den känsla som jag kan tänka mig Helena Jonsson har när hon tror att det ska gå bra men så är det nåt som inte funkar och hon börjar tvivla. Jag hoppas verkligen att de inte sätter sig för hårt i huvudet på henne...

Sovandet blir lite snett oxå för jag försöker ändå komma upp samma tider på morgonen och träna trots att jag är vaken lite för länge på nätterna. Funderade förvirrat vad det var för OS jag skulle se när klockan ringde 5.37 när det var spinningen jag skulle på. Skyttet har oxå blivit lite lidande hittills. Får träna kort och intensivt istället denna vecka. Det har dock känts bra i några veckor nu och hade 394+103,0 i Alvesta i helgen och var tvåa. Helt okej..

En liten anekdot är att  förra fredagen hade vi besök av de två allsvenska skyttekungarna Tobias Hysén och Linnea Liljegärd på Kviberg eftersom GP ville göra ett lite roligare repotage. Det var inte helt oäven på att skjuta men jag tror de ska hålla sig till fotbollen.. Tobias hade Erics skyttejacka så han var nöjd när han drog på sig den på träningen efteråt. 

Denna helg ska jag äntligen få åka lite skidor, förmodligen i något slags snöoväder..., för vi ska till Arvika. Gud så gött! Jag och Maria var ute och orienterade i söndags i skatås och jag insåg va otroligt mycket spår det finns där. Så skidsuget har varit väldigt påtagligt... Men snart så!

Simma lugnt!