Lite spänning ska man väl ha här i livet... Det var väl nästan så vi tänkte i fredags när vi trotsade smhi's och vägverkets varningar om att man inte skulle ge sig ut i trafiken och inte helst ut alls och körde till Arvika eftersom jag så gärna ville åka skidor. Dock hade vi lite mer ärenden upp till Värmland, tävling i Sunne, födelsedagsfirade för både pappa och bror Wallberg samt att jag skulle lämna mitt nysålda gevär i Arvika för att norrmannen som köpt ska kunna hämta det där på tisdag, så det var bara att packa sin in i bilen och hålla tummarna för att det skulle gå bra. Gick faktiskt bättre än vi trodde, största delarna var det ingen fara, men dalslandsslätterna var lite tunga. Gick i mellan 25-45 km/h långa stunder då snörök gjorde att vi inte såg vart vägen tog vägen... Som tur var hade vi en bil framför som underlättade för att se vart vi skulle ta vägen. 5 timmar senare (brukar ta 3,5) var vi iallafall framme till skidorna i OS. Mkt spännande!

Lördagen som var ännu värre vädermässig åkte vi till Sunne och sköt testtävling. Även det tog sin lilla stund så tog vi oss både fram och tillbaka. Jag hade en sådär tävling, blir lite tidspressad när det är papperstavlor, och hade bara 393. Eric slog däremot på stort och slog pers med 588 poäng. Mkt stolt! Han har verkligen lyft sig med nya geväret.

Vi hade ju åkt upp för att jag vill åka skidor och så klart fanns det resurser hos Wallbergs som på en grisblink letade upp skidor, stavar och pjäxor åt mig i rätt storlek. Det är som med skalmans skal när det kommer till sportgrejer i det där huset. Det finns allt. Hur som helst gav jag mig ut i snön och redan första stavtaget insåg jag att det skulle inte bli nåt OS-guld för mig den dagen. Har inte åkt klassiskt heller på några år (eftersom jag aldrig orkar valla.. men nu hade ju Mats redan gjort de...) och spåren var lite improviserade men det gick lite halvklent måste jag säga. Men det var väldigt skönt i skogen ändå. Var dessutom massa mjuk snö så det hade gått bra att ramla om jag hade tappat balansen men det gick bra.

På kvällen fick vi massa god mat hos Niklas, mkt trevligt. Följde självklart OS samtidigt och även om jag var sjukt trött så jag var tvungen att ta en liten powernap under skiathlonen (men jag var med ändå för när eric kollade om sov så kunde jag referera hur många sekunder före Johan Olsson låg) så vaknade jag till liv när det började dra ihop sig och jag höll nästan på att få en hjärtattack på slutet för det var så spännande! Hade hjärtklappning och adrenalinpåslag i flera timmar efter. Vi hoppade och skrek och mest glad var jag för att Johan Olsson fick en medalj. Så otroligt välförtjänt! Dock börjar jag längta lite tills att OS är över. Sover lite för lite och blir så trött. O sen den känslomässiga berg-och-dalbanan.. Ojojoj...

Tog ett varv till i spåret på söndagen i solen och det gick väl lite framåt iallafall. Skönt var det ialla fall. Så när vi skulle åka hade Skalman-huset igen överträffat sig själv och igen hittat en uppsättning pjäxor och skidor som passade mig och som ingen skulle sakna som jag fick ta med mig till Göteborg. Vallade o klara! Så nu jäklar ska det åkas skidor.=)

Nu ska jag fokusera på OS igen.=)

OS. Som jag har längtat! Nu äntligen är det igång. Dock är det en känslomässig berg-och-dal-bana. Jag vankar av och an här hemma för att jag är så nervös varenda lopp och varenda match. Som jag klarar hålla mig vaken till vill säga... Nattpassen är inte riktigt min grej.. Men när jag väl är vaken så sprutar glädjetårarna när det gått bra (har sett när Kalla får sin guldmedalj säkert 5 gånger men jag gråter lite varje gång ändå). När jag kommer att vinna OS kommer jag gråta som ett barn. Det är bara att inse. Samtidigt som jag kan känna den glädje och lättnad som de som vinner förmodligen känner så kan jag lika fort försättas i den känsla som jag kan tänka mig Helena Jonsson har när hon tror att det ska gå bra men så är det nåt som inte funkar och hon börjar tvivla. Jag hoppas verkligen att de inte sätter sig för hårt i huvudet på henne...

Sovandet blir lite snett oxå för jag försöker ändå komma upp samma tider på morgonen och träna trots att jag är vaken lite för länge på nätterna. Funderade förvirrat vad det var för OS jag skulle se när klockan ringde 5.37 när det var spinningen jag skulle på. Skyttet har oxå blivit lite lidande hittills. Får träna kort och intensivt istället denna vecka. Det har dock känts bra i några veckor nu och hade 394+103,0 i Alvesta i helgen och var tvåa. Helt okej..

En liten anekdot är att  förra fredagen hade vi besök av de två allsvenska skyttekungarna Tobias Hysén och Linnea Liljegärd på Kviberg eftersom GP ville göra ett lite roligare repotage. Det var inte helt oäven på att skjuta men jag tror de ska hålla sig till fotbollen.. Tobias hade Erics skyttejacka så han var nöjd när han drog på sig den på träningen efteråt. 

Denna helg ska jag äntligen få åka lite skidor, förmodligen i något slags snöoväder..., för vi ska till Arvika. Gud så gött! Jag och Maria var ute och orienterade i söndags i skatås och jag insåg va otroligt mycket spår det finns där. Så skidsuget har varit väldigt påtagligt... Men snart så!

Simma lugnt!

Det blir tjatigt att kommentera varje gång att det var länge sen jag uppdaterade bloggen så därför ska jag knappt göra det denna gång. Det var längesen. Så.

Har varit ganska lugnt på tävlingsfronten under januari vilket har varit lite skönt. Har tränat på ganska bra och trainern till cykeln har varit en fröjd genom att kunna sitta hemma framför tvn o träna samtidigt. Det mest avvikande från vardagen var Falling Target-landskampen sista helgen i januari. Var en rolig tävling men hade lite strul med geväret som inte ville laddas med luft vid ett antal tillfällen vilket gjorde att jag dels hade två träffar mindre än vad jag borde haft, vilket gjorde att jag förlorade en plats i guldfinalen och slutade 3:a, men även att det var lite jobbigt för huvudet att inte veta om det skulle smälla eller inte. Vi vann dock laget under söndagen oxå med bara en träff och det kändes skönt. Så två medaljer blev det iallafall.

Helgen har bestått av skyttiaden, test i Borås och en 25-årsfest. Skyttiaden var en trevlig tävling. Kändes bra med skyttet hela vägen men tappade fokus nån sekund i slutet, hade hoppats på nån poäng till. Tog mig dock vidare till riksfinalen, min sista innan jag blir gammal, så det kändes väldigt kul. Trodde dock nån timme innan skjutningen att det inte skulle gå att skjuta alls. Fick, för första gången på länge, riktigt ont i magen. Satt i bilen o visste inte om det var ens värt att åka till mark för magen hade krig o uppror och revolution. Men lite piller gjorde susen och förutom lite frossa så kändes det ändå lite bättre till matchen. På kvällen hade även min kompis Ann Sofie 25-års fest och för våran del var det fantastiskt med en fest som började kl 18 (även om vi inte hann dit riktigt i tid) så vi kunde vara med en stund innan det blev dags att åka hem o lägga sig. Väldigt trevlig o massa godis! Idag va det istället test i Borås (och anledningen till att vi åkte hem tidigt igår kväll) på papptavlor vilket är ovant nuförtiden. Blev lite stressigt med tid och sköt lite sådär och mer gick ut än vad jag trodde. Känns dock ganska okej att vara sur över att ha 393... Om man ser det i perspektiv mot ifjol...

Blev lite intervaller sen runt fotbollsplanerna i snömodden. Känner alltid efter så mkt innan intervaller om jag inte är lite sjuk ändå för jag tänker att de kommer vara så sjukt jobbigt men när jag väl är igång går det bra. De har dragit upp skidspår runt hela fotbollsplanerna för det är massa snö här i göteborg. Jag vill ha skidor!! jag får smärre panik över att de är så bra me snö o spår så nära o skidorna står i östersund. Hade varit bättre utan snö så jag inte tänkt på vad jag missat. Får åka till Arvika o smyga med mig några skidor av stina (fast hon läser väl denna blogg så min plan kanske avslöjas...)

Fick VG på C-uppsatsen föresten. Yeay! Har börjat jobba på förarbetet till nästa uppsats. Mindre yeay...

Nu ska jag sova i tid. Sleep tight!