Dags att blogga lite igen. Tänkte att jag skulle dra igång med det när tävlandet har kommit igång lite men det har gått lite väl tungt i början så jag har inte varit något sugen att delge världen detta. Har gått bra på träningarna då det har känts bra men så fort det blivit tävling har det knutit sig och inte varit lika lätt. Men nu har jag tjurat i några dagar för detta så nu är det nya tag igen och tävling i Töreboda i helgen.

Annars har vi tagit oss igenom en ordentlig förkylning här i lägenheten. Eric har så klart varit värst och redan sista september när vi var på hockey, Detriot Red Wings mot Färjestad i Karlstad, började Eric bli hängig. Den matchen, som var min födelsedagspresent till grabben, var en upplevelse även om de var lite dåligt tryck i hallen då de flesta hejade på båda lagen. Helgen den veckan var det dags för Arvika mârten (marknad i arvika...) men då hade Eric en ordentlig förkylning o massa feber, som han delade med sig till mig, plus att de va riktigt skitväder så vi hängde mest inne i soffan och orkade inte träffa nåt folk alls.

Sen den helgen har Eric varit näst intill stum efter en massa hosta. Så jag har agerat personlig assistent  och röst och ringt vårdcentralen o följt med till vårdcentralen för att få sjukintyg. För att göra det hela lite mer spännade så tog Eric även en liten promenad när han tyckte att förkylningen blivit lite bättre förra måndagen. Det ledde till ett förmaksfladder o tisdagen fick vi spendera på östra. Vi åkte till Erics hjärtläkare som direkt kunde fixa en plats på hjärtavdelningen för att få en elkonvertering (en sån elstöt som man ser i tv-serier på folk som håller på att dö...) för att få hjärtat att gå i normalrytm igen. När de väl hade kommit på hur de skulle söva honom gick det hela ganska fort. Jag var bara ute ur rummet (fick inte se själva stöten för min mentala hälsas skull...) i ca 5 min och sen va de klart. Lite otäckt dock att se älsklingen uppkopplad på massa sladdar o drogad när jag kom tillbaka men han repade sig snabbt även om han fick sova en natt på sjukan. Gött för mig att få bre ut mig i sängen en natt...=) Lite coolt va de oxå att alla de som var inlagda på hjärtavdelningen/intensiven hade på sig en portabel ekg så deras hjärtrytm syndes dels på en skärm i deras rum men allas rytm fanns även på skärmar i korridoren o i fikarummet så jag kunde se när erics rytm hade gått tillbaka till det normala igen när jag satt o väntade.

Eftersom vi bara är 6 personer som läser den kursen som jag läser nu har jag inte så mkt schemalagd tid vilket gjorde det lite lättare att hänga runt på olika vårdinrättningar me sjuklingen. I övrigt är de uppsatsångest som gäller. Ska börja skriva om 1,5 vecka (!! AHHH!!) och alla bitar är inte riktigt på plats än men tanken är ett skriva om vindkraft och regional utveckling i Jämtland så om 1,5 vecka är jag hemma i Ösd en vecka. Trevligt trevlig.

Snipp snapp snut, nu var dagens blogg slut.

   Eric fick inte äta innan, de var ganska tydliga me detta på hans dörr...