Här händer det grejer! Eric har ju hela sommaren planerat livet efter vilka spel (typ betting på fotboll, trav mm) han ska satsa på och följa så att han kunde tjäna så mycket pengar som möjligt, för att kunna köpa ett nytt luftgevär. Efter att jag har fått se hela wimbeldon och franska öppna (för där fanns de tydligen pengar att tjäna...) lyckades han skrapa ihop pengar till en liten bössa och jag fick uppdraget att smörja mina kontakter på walther ifall det skulle kunna ge ett bättre pris. Sagt o gjort, Eric fick ett bra erbjudande, men Mattias som jobbar på walther undrade om inte jag oxå skulle ha en nytt gevär, trots att jag nyss köpt ett nytt system. Lite sugen blev jag o tänkte att jag kunde ju testa en ny stock o behålla systemet. Slutade dock med att jag i tisdags fick ett helt nytt gevär. (Eric fick sitt i måndags)

Skruvade till geväret på onsdagen o det kändes ganska bra direkt. Tyckte det var en bra precision på grejerna och var lätt att få det att stämma. Tränade resten av veckan med det och bestämde mig för att köra på det nya på Nationella SM som var idag på lördagen, trots den korta stunden jag hade haft den. Nationella SM är ju lite spännande då det är killar mot tjejer o man skjuter på 40 skott på en timme (ist för 1 tim 15 min) och jag har en tendens att vara lite långsam så jag har peppat mentalt och träningsmässigt för att lyckas få iväg alla skott i tid. Dessutom sköts den parallellt i Umeå så deras resultat kom på länk och alla resultat räknades med.

Skulle skjuta kl 15.45 så fick lite sovmorgon, en morgonjogg o ingenting gjort på skolarbetet vilket jag hade planerat. Väl igång på tävlingen kändes inte tidsproblemet så stort för jag tyckte jag kunde hålla ett ganska bra tempo. Däremot var det lite klurigt i början i första serien då kroppen var lite spänd och stel (lite nervös) och det då märktes att geväret har lite finjusteringar kvar så jag började med en 94-serie. Sen kom jag igång bättre och jag avslutade med 22 raka tior och slutade på 391. Nervös så det skakade i betongen på slutet med härligt att det höll hela vägen så jag var nöjd redan efter grundomgången.

Sen var det dags för final och jag stod på bana 7 med 2 poäng upp till medalj i sävsjö. I Umeå var de två personer som jag hade en poäng upp till inför finalen. Första 5 skotten skjuts i följd på 5 min. Kändes för en gångs skull inte så jättestressigt (de två år innan då jag varit med i final har varit lite jobbigare...) men precis som i grundomgången var det som om jag behövde skjuta några skott innan jag kom in i det hela med att vara nervös och skjuta med nytt gevär samtidigt. Hade två dåliga nior (2 o 3:e skottet) men sen började jag hitta in. Till enkelskotten var jag inne i mitten igen och det blev riktigt fina tior på slutet trots ett hjärta som hade disco i bröstkorgen. Insåg att jag hade chans att klättra med två skott kvar så då gick pulsen upp som en raket. Avslutade med en 10,4 och fick vänta med spänning tills de kom till våra resultat och hur det gått. Jag o maria försökte komma underfund via teckenspråk hur det gått (hon var 5:a 0,2 poäng efter mig) så det var verkligen en kamp på marginalen. Blev dock glatt överraskad att jag lyckades knipa silvret, trodde det skulle bli brons som bäst.

Eric sköt oxå bra med nya geväret, 388 med en ynka poäng till finalen. Hade ju varit stort med två arvika-skyttar i finalen! Tror det är vad Eric nästan är mest nöjd med i dag, att Arvika har nämnt flera gånger i ett högtalarsystem idag. Stolt som tuppen!

Himla skönt var det att det funkade iallafall och nu känns det bättre att jag skickat iväg en halv förmögenhet till Tyskland som tack för bössan. Nu ska jag sova så jag orkar träna lite imorn me.

Over and out!

Resultaten finns här

Dags att blogga lite igen. Tänkte att jag skulle dra igång med det när tävlandet har kommit igång lite men det har gått lite väl tungt i början så jag har inte varit något sugen att delge världen detta. Har gått bra på träningarna då det har känts bra men så fort det blivit tävling har det knutit sig och inte varit lika lätt. Men nu har jag tjurat i några dagar för detta så nu är det nya tag igen och tävling i Töreboda i helgen.

Annars har vi tagit oss igenom en ordentlig förkylning här i lägenheten. Eric har så klart varit värst och redan sista september när vi var på hockey, Detriot Red Wings mot Färjestad i Karlstad, började Eric bli hängig. Den matchen, som var min födelsedagspresent till grabben, var en upplevelse även om de var lite dåligt tryck i hallen då de flesta hejade på båda lagen. Helgen den veckan var det dags för Arvika mârten (marknad i arvika...) men då hade Eric en ordentlig förkylning o massa feber, som han delade med sig till mig, plus att de va riktigt skitväder så vi hängde mest inne i soffan och orkade inte träffa nåt folk alls.

Sen den helgen har Eric varit näst intill stum efter en massa hosta. Så jag har agerat personlig assistent  och röst och ringt vårdcentralen o följt med till vårdcentralen för att få sjukintyg. För att göra det hela lite mer spännade så tog Eric även en liten promenad när han tyckte att förkylningen blivit lite bättre förra måndagen. Det ledde till ett förmaksfladder o tisdagen fick vi spendera på östra. Vi åkte till Erics hjärtläkare som direkt kunde fixa en plats på hjärtavdelningen för att få en elkonvertering (en sån elstöt som man ser i tv-serier på folk som håller på att dö...) för att få hjärtat att gå i normalrytm igen. När de väl hade kommit på hur de skulle söva honom gick det hela ganska fort. Jag var bara ute ur rummet (fick inte se själva stöten för min mentala hälsas skull...) i ca 5 min och sen va de klart. Lite otäckt dock att se älsklingen uppkopplad på massa sladdar o drogad när jag kom tillbaka men han repade sig snabbt även om han fick sova en natt på sjukan. Gött för mig att få bre ut mig i sängen en natt...=) Lite coolt va de oxå att alla de som var inlagda på hjärtavdelningen/intensiven hade på sig en portabel ekg så deras hjärtrytm syndes dels på en skärm i deras rum men allas rytm fanns även på skärmar i korridoren o i fikarummet så jag kunde se när erics rytm hade gått tillbaka till det normala igen när jag satt o väntade.

Eftersom vi bara är 6 personer som läser den kursen som jag läser nu har jag inte så mkt schemalagd tid vilket gjorde det lite lättare att hänga runt på olika vårdinrättningar me sjuklingen. I övrigt är de uppsatsångest som gäller. Ska börja skriva om 1,5 vecka (!! AHHH!!) och alla bitar är inte riktigt på plats än men tanken är ett skriva om vindkraft och regional utveckling i Jämtland så om 1,5 vecka är jag hemma i Ösd en vecka. Trevligt trevlig.

Snipp snapp snut, nu var dagens blogg slut.

   Eric fick inte äta innan, de var ganska tydliga me detta på hans dörr...