Så får jag göra ett nytt försök då denna jäkla sida raderade ut allt jag hade skrivit om mitt senaste lilla äventyr. Nu är det ctrl A - ctrl C som gäller...

Eric säger alltid att man ska testa allt minst en gång, även om han inte alltid lever som han lär..., och nu har jag testat att hänga på akuten och att bli inlagd på sjukhus, det är en ny erfarenhet. De hela började med att jag fick ont i magen plötsligt på söndageftermiddag. Tänkte att fan fan fan magkatarr igen. Hällde i mig samarin och ringde efter många om och men till jobbet och berättade att jag inte skulle komma på måndagen men tisdagen skulle jag nog garanterat komma.

När jag sen vaknade kl 5 på måndagsmorgonen var jag glad att jag ringt in mig sjuk på jobbet för magontet hade inte gått över och jag hade börjat inse att det satt för långt ned och höll i sig för bra för att vara magkatarr. Ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade vårdcentralen och dit fick jag sedan tid kl 13 på måndagen. Packade med mig en bok, mp3an och lite vatten för jag hade en liten känsla att det kunde ta tid. Väl där väntade jag en timme innan jag insåg att nåt var helt fel och det visade sig att vikarien i receptionen missat att kryssa i att jag var där så nu var det inte säkert att jag skulle få tid samma dag längre. Kändes något tungt när jag hade ont. Som tur var hade jag eric med mig hela tiden och när vi diskuterat att åka till akuten direkt ist o jag skulle gå bort o säga till om det såg de att jag haltade med handen på magen o insåg att boka in mig på onsdagen inte var en bra idé. En kvart senare hade jag fått en remiss till Östra efter att de misstänkte blindtarmsinflammation.

Vi kom till Östra vid 15 och fick ganska snabbt komma in på en första koll. Spenderade sedan ytterligare 4 timmar i väntrummet på akuten med en nål i armen o lite ont i magen. Kl 19.30 fick jag äntligen träffa en läkare och hon misstänkte även hon blindtarmen men eftersom jag inte hade feber eller hade mått så illa att jag kräkts bad hon om ett till utlåtande av sin handledare och han tyckte även att en gynundersökning skulle göras så det inte var en cysta på äggstocken som spruckit, om jag skulle ha sådana, och eftersom det inte fanns någon gynekolog ledig på östra var det bara att packa in sig i bilen och åka iväg till gynakuten på Sahlgrenska med en remiss i handen igen. Nackdel med stor stad där det finns många sjukhus med olika avdelningar...

Vid sahlgrenska gick det relativt fort, kom dit 20.30 och därifrån 23.30 med ytterligare en remiss tillbaka till östra och intyg om att äggstockarna var det inget fel på vilket är en konstig men något lättande komplemang. Väl tillbaka på östra fick jag en säng på akuten runt midnatt och när det blev klart att jag skulle bli inlagd fick min hjälte Eric äntligen åka hem o sova kl 01. Numera kan man tydligen behandla blindtarmsinflammation med antibiotika och det var först tanken att det skulle göra det med mig men redan när jag kom tillbaka på östra började mina prover vara lite bättre och jag mådde ju som sagt ganska bra ändå så ist fick jag dropp runt kl 02 eftersom jag inte ätit nåt på hela dagen ifall de skulle behöva göra nåt med mig och då de inte visste hur det skulle utvecklas behövdes lite dropp. Somnade en stund på akuten o vaknade kl 04.30 då det kom en kille som skulle ta med mig upp till avdelningen jag skulle ligga på. Jag tyckte han var löjlig som skulle köra mig i en säng så jag tog min droppåse och promenerade upp på avdelningen med honom ist.

Väl där fick jag ligga i ett eget rum någon timme för att skrivas in o ta prover osv. Proverna fortsatte att gå åt rätt håll så inget antibiotika sattes in utan jag låg snarare inne på observation. Kl 06 kom jag äntligen in på min sal men där låg en tant och snarkade så rutorna skallrade så jag satte igång p1 morgon på radion o sov till det. Klart bättre. Sov till 8 när det var ronden o mer prover och därefter var det bara att fördriva tiden. Läste, lyssnade på p3 verkligheten o småpratade med en 92-årig tant i sängen bredvid om hennes krämpor. Hemtjänstrollen lämnar en aldrig... Fick även börja äta lite för att kolla om magen klarade det så fick nån fruktansvärd soppa till lunch vilket gör att jag för alltid kommer lida med mina pensionärer som får äta sånt här lite för ofta. Men magen blev bättre och bättre så efter lite riktig mat till middag fick jag åka hem.

Så nu ligger jag i soffan o dricker Proviva blåbärssoppa och tycker att en TV är rätt bra när man är sjuk...

Så slutet gott, allting gott. Iallafall so far.. Men det är bara att konstatera att det är tur att man är frisk när man blir sjuk, annars hade det varit jobbigt att hatta runt så mkt som det blev i natt.

Nu ska jag sova igen lite förlorade timmar.

Seg me uppdateringarna men har inte hunnit från förra helgen och nu sitter jag med straffet för att jag har stressat senaste veckorna, magkatarr igen... Kom plötsligt idag mitt på dagen och då hade jag sprungit i skogen vid Galgberget på morgonen utan att känna något men det är som det brukar vara. Kan trösta mig med att det brukar gå över på nåt dygn. Har dock ringt in mig sjuk till imorgon, efter mkt beslutsångest, så då hinner jag kurera magen något.

Förra helgen var det oxå skytte, den gången i göteborg. Sommartroféen var det som gällde och jag sköt både 60x20x20 och luft. Första dagen gjorde jag alla dumheter man kan komma på. Sköt på fel tavla och hade en allmän katastrof i liggande. Luften gick dock ganska bra men lyckades trycka av på väg ned på sista skottet och fick ihop 390 med en 7:a sista skottet. Kändes dock bra att kunna jobba sig till bra resultat. Sen var det bara att åka iväg på jobbet. Dagen efter gick korthållet bättre men luften höll inte hela vägen. Började bli lite sliten men även denna dag kallade jobbet efter skyttet.

Denna helg var det nationell skytte och arrangörsskap i Arvika som gällde. Paradisträffen på fredag som gäller korthåll och sen var det Arvikakedjan på 300 m på lördagen. Lite spännande blir det att både vara med att arrangera och skjuta samtidigt då det var mkt som ska fixas med. Det pågick även en NM-uttagning på 300 m-vallen så det smällde från alla håll och kanter. Jag kom dock ganska lindrigt undan när det gällde att fixa och dona. Eric och Lars M som är hela Arvika skgs dataexperter sprang runt som skållade troll och fixa och dona. Allt rullade dessutom på bra utan större debackler så det ska det ha massa massa cred för! Skyttet gick dock lite sådär. Lyckades dock klura mig in i finalen på korthållet efter att det kom några återbud då NM-uttagningen gick samtidigt och gjorde väl ingen heroisk insats men klättrade nån placering iaf.

Dagen efter var det 300 m som gällde. Trots att jag träffade tavlan i år var jag ändå ohjälpligt sist. Dock var det roligare i år! Var inte så skotträdd att jag nästan grät detta år och hade t o m tior i knä. Nästa år då jäklar! Dagen i övrigt rullade på ganska bra utan stora datorproblem och arvika hade en trevlig dag på banan. Inte bara rullade tävlingarna på utan kaos, Arvikaskytten Anders Brolund,  vars pappa instiftat hela tävlingen, vann hela tävlingen, för tredje gången i sitt liv. Vinner han en gång till får han ta hem själva kedjan som arvika-kedjan handlar om. Det skulle ju vara ett bra sätt att sluta cirkeln om han tog hem den till slut. Dock inte riktigt än för vi vill nog ha kvar tävlingen några år till. Arvika tog även hem lagfinalen som består av tremanna-lag där det är en skytt i varje ställning som skjuter på samma tavla. Mkt spännande men med tre tior i sista omgången spurtade laget till sig segern. Eric tog revanch efter en tyngre dag på banan genom att vara knäskytten i laget och blev en massa pengar rikare. =) som jag förmodligen inte kommer se röken av...:P

Nu ska jag kurera magen med lite sömn. Bilder från spektaklet finns på www.arvikaskg.com.

Denna vecka har jag fått en ordentlig ranson av värmlandsskogar. Genom ett bilfönster, genom ett tågfönster och genom en diopter. Började me att åka upp till arvika direkt efter jobbet på tisdagen för att vi skulle hinna skjuta testtävling i Charlottenberg på onsdagen.

Charlottenberg bjöd som alltid på perfekta förhållanden, är i särklass den bästa svenska skjutbanan jag varit på, men trots detta tyckte jag inte att jag fick ut riktigt mitt bästa i varje ställning. Hade 583 i 60 ligg och bara 567 i halvan med dålig start i liggen. Sen var det bara att skynda sig att packa ihop o ta tåget hem till gbg för att jobba.

Jobbade torsdag-fredag och gick runt som med bara ett öga öppet i taget. Halsontet jag hade innan triathlonet utvecklade sig till en förkylning som har bidragit till att jag bara vill sova hela tiden.

Fredag var det dags att ta tåget upp igen till värmlandsskogarna. Gjorde mig inte så mkt efter som jag har avvekat Stieg Larssons triologi senaste månaden och har läst så ofta jag bara kunnat. På spårvagn o bussen till o från jobbet, när jag gått mellan spårvagnen o lägenheten, så fort jag suttit still. Så åka tåg var optimalt. Nu när böckerna är slut känns det onekligen lite tomt...

Hur som helst var anledningen till att värmland skulle besökas igen att det var förbundsmästerskap i bana liggande i arvika och jag behövde träna innan arvikakedjan. Var nog onekligen sist i min klass men det var ju ändå en framgång att jag inte var så livrädd att jag nästan ville gråta när jag skulle skjuta (är löjligt skotträdd) o att jag inte var tokstressad över att man ska skjuta på så kort tid. Däremot hade det kanske varit bra om jag hade testat bössan innan som jag lånade av erics pappa så att jag hade den rätt inställd. Då hade det varit lite lättare i starten... Eric visade dock vart skåpet ska stå och tog hem hela skiten. Han har koll på de där med 6,5...

Innan vi återvände till storstaden igen svängde vi förbi Åmotsfors och sköt "Svensk-norska mästerskapen" i nationellt korthåll. Testade ståklossen som Mats hade tillverkat åt mig. Funkade faktiskt nästan helt bra så det finns en möjlighet att jag kan spara 1200 kr på att slippa köpa understock. Tack för det!! Gav Eric ett försprång innan finalen med några poäng men höll nästan på att ta in det sen i finalen men så smet sista skottet ut någon millimeter för långt o det blev jag som fick köra hem. Kul var det dock! Martin Dahlgren stod för dagens skräll och sköt en kanonfinal så att t o m eric som låg 10 poäng före inför finalen började bli lite skakig...

Fick även se en fantastisk konsert me Bo Kaspers Orkester på Olssons brygga i spöregn. Så grymt! O Eric stod där med mig i spöregnet o lyssnade på "jazz" i 2 timmar utan att gilla jazz, o utan att ens få en öl o framförallt utan ens ge en antydan om att gnälla. Det är kärlek de!

Så är det över. Det som jag har tänkt på varje gång simmat längder tidigt på mornarna eller sprungit mina, visserligen inte så ofta förekommande, intervaller eller suttit i spinningsadeln. Triathlonet. Har känt mig i ganska bra form i veckan, de få träningpass jag kört. Har cyklat uppför delsjöbacken utan problem osv och har försökt simma i öppet vatten så fort jag fått chansen, vilket har varit ganska ofta i det fina väder som varit. så idag var det äntligen dags.

Vaknade dock kl 5.30 och hade ont i halsen. Tänkte fan, fan, fan och somnade om. Vaknade igen kl 7.20 och insåg att jag faktiskt hade ont i halsen. Intalade mig att det var ett halsont som inte var så allvarligt o att de kanske skulle gå över. Hela varma resan till Örserum sov jag för att hoppas på att det onda skulle gå bort. Men icke. Men nu var jag på väg o lite halsont kan man leva med.

Var på plats flera timmar innan tävlingen och spenderade tiden med att umgås med hela släkten och supportteamet Danielsson/Wallberg/Gunnarsson samt packa i och ur väskan av nervositet o försöka få i mig lite mat. Varmt o skönt var det till alldeles innan min start då det började regna vilket var rätt tacksamt då det var skönt med lite svalka. Jag skulle ju bli varm såsmåningom.

Efter ett antal toabesök o lite uppvärmning i vattet var det dags. Härlig sandstrand och klart vatten gjorde att min rädsla för vatten gick över lite. Resten av rädslan tog tävlingsdjävulen hand om och raderade ut. Det var väldigt långgrundt så det blev en hel del springa i vattnet vilket är jobbigt men väl i insåg jag glatt att jag skulle nog inte bli helt sist iaf och tyckte att jag flöt ganska bra ändå så simningen gick lättare än jag trodde. Jobbigt var det dock att springa upp ur vattnet och jag undrade om resten skulle vara så här jobbigt me.

Upp på cykeln efter att fått på mig skor, cykelbyxor och hjälm. Kändes ändå ganska lätt när jag rullade iväg på Marithas supercykel. Kom igång och insåg igen att jag inte skulle bli sist för jag började ta in lite på folk, även killar/gubbar som startade 2 min före mig. Dock började regnet tillta och det som inte var blött innan var riktigt blött nu. Jag hade en flod längst mina ben ner i min sko. Var lite feg i nedförsbackarna då flera tog in på mig eller åkte ifrån men så fort det gick uppför igen tog jag in lite och det var roligt.

Den sköna cykelturen tog dock slut och det var dags att slänga av hjälmen och ta tegelstensbenen och släpa runt dem i 5 km. Som johan beskrev det, "det är som att konstant springa i uppförsbacke"  Det gick dock helt okej utan nån mjölksyra i uppförsbackarna och till min stora glädje återhämtade jag mig någonlunda nerför. Var tvungen att knyta om skorna på första varvet så jag tappade nån sekund men de tjänades säkert in igen.  Sista varvet gick någonlunda men kände av halsen lite. Hade dock en man bakom mig som jag cyklat om och han sedan cyklat om mig flera gånger som jag hade sprungit ikapp och om så med honom flåsande i nacken var det bara att springa på. Så det var fantastisk skönt att komma över mållinjen med honom bakom mig. Sprang dessutom nästan på 5.30 min/km tempo vilket jag är mkt nöjd me. Det trodde jag inte när jag stack iväg.

Även om det var tungt stundtals, speciellt med löpningen, så var det fantastiskt kul. Hade ett leende på läpparna ganska ofta under loppet. Trots att jag var trött när jag kom i mål var jag inte så farligt sliten. Detta var mycket roligare än Göteborgsvarvet. Mer triathlon till Andrea!

Så nu är det sovdags! Vill bara tacka alla supporters. Speciellt Johan o Emelie som svarat på alla frågor jag haft och hjälpt mej att fixa grejer, Maritha som jag fick låna racern av, Eric's mamma och pappa som kom oc supportade i Örserum och så klart Eric som alltid ställer upp när jag får mina infall! TACK!

Kom på sent omsider att jag kanske ska kolla upp reglerna för imorn. Hittade några som jag känner kan vara lite svårt att låta bli att bryta mot bara för att. Till exempel:

Diskvalifikation kan ske enligt följande grunder:

- Brott mot regler kring

utrustning/klädsel, tex vägra bära

hjälm, nummerlapp, tilldelad

badmössa, vara naken i

växlingsområdet, springa med bar

överkropp.

Imorgon är det dags.. Mitt första triathlon. Pirrar massa i magen. Håll tummarna för mig imorn. Nu ska jag laga mat o packa.

Kolla även min nya hemsida som inte är helt klar men på gång iaf. Världens bästa Eric har gjort den åt mig. www.andreafranzen.se