Jag mår illa... Världen snurrar. Kan beror på att jag klev upp kl 5.40 imorse o nu är klockan över 23 o att jag varit ute idag och druckit för lite vatten. Men det kan oxå bero på det bruna bandet som sitter runt min handled. Ett välanvänt åkband på liseberg! Eric har tjatat varje gång vi åkt förbi liseberg (vilket är varje dag...) att han vill gå dit o åka karusell så för en vecka sen tog vi tag i det hela och bestämde med Kalle, Freddie o Maria att vi skulle slå till idag då solen dessutom skulle skina.

Så hela kvällen spenderades med att testa Lisebergs karuseller om och om igen. Vi höll bra tempo o det var alldeles lagom lite folk så vi hann nog med iallafall 11 vändor i olika karuseller. Men sen slog det till, i sista karusellen. Illamåendet... Så åka hem kändes som en bra idé. Men nu efter lite vatten o en macka känns det bättre. Kul var det iallafall och till och med Eric har gått från nipprig 12-åring till en trött vuxen. Men han är nöjd. o jag är nöjd.

Solen skiner över Göteborg och det är 25 grader varmt. Då är det ju självklart att man ska dra på sig långkalsoner och ett canvas-ställ och lägga sig under ett plåttak. Det är ju helt uppenbart att det är en bra aktivitet. Eller kanske inte riktigt klokt. Jag är alltid sur när jag inser att jag ska träna en dag när alla andra ligger på stranden. Jag brukar gå igenom alla andra sporter som skulle vara grymt att hålla på med istället en dag då det är fint väder så man kan träna ute i solen. Friidrott, triathlon, löpning eller skidåkare på barmarksträning. Allt utom fotboll för även om det är ute så är det tråkigt. Men även om jag är sur varje gång jag låser upp skjuthallen och går in o drar på mig långkalsongerna så vet jag ju att jag inte hade kunnat legat i solen utan att känna att jag istället borde varit på banan och det är ju värt det när liggen funkar och det känns att det blir bättre. Att sedan få skjuta utan att frysa och utan vind är ju en fantasktisk fördel. Så imorgon är det dags igen. Nån sa att de skulle bli 27 grader varmt. Långkalsonger...

Svalkade mig dock med att testa våtdräkten som jag så snällt fick låna av Maritha. Gick någonlunda lätt att få på. Simmade i en kvart och det kändes bättre och bättre. Sen började helvetet. Gick fan inte att få av den. Eric sneglade bara på mig från boken o sa att jag fick lära mig ta av den själv så det var bara krångla o bryta handlederna ur led. Gick inte. Testade att gå i vattnet igen. Gick inte. Höll bara på att kliva på en kräfta. Eric suckade o hjälpte mig av med den. Måste lösa detta. Kan ju inte få hjälp att få av Eric när triathlonet går, om det är så kallt att det behövs våtdräkt. Så hur gör man? Tips någon? Hjälp...

Jag hävdar fortfarande bestämt att jag inte gillar detta me bloggar. Men så måste jag ibland erkänna att jag gillar vissa bloggar... Som KJ's och Emelies (triathleter och KJ är Erics kusin. Emelie är KJ's flickvän...) och David Ekholm (skidskytten) och så vidare. Det är lite mer intressant att veta vad som händer bakom resultatlistorna i alla möjliga sporter. Sen har jag oxå upptäckt att det är lite svårt att få tag i internet många gånger när jag är ute o reser så då börjar jag sakta men säkert inse att jag kanske kommer måsta uppdatera denna "resdagbok" lite oftare hemifrån soffan och till o med mellan resor... Kallas det blogga då? Huvva... trodde jag skulle klara mig från att trilla dit...

Men nu är jag igång iaf så då kan jag lika gärna uppdatera lite från helgen, för skulle jag uppdatera från sist jag skrev skulle de bli lite väl långt och överinformativt. Hur som helst kom vi upp till arvika på onsdagskvällen efter att jag jobbat till kl 19. Det är tur att det är så ljust dygnet runt för det var knappt mörkt när vi kom fram och vi hann se 4 älgar innan vi kom fram, bara en på vägen dock och den sågs i tid.

På torsdagen hade jag haft nån förhoppning, som jag alltid har när jag har lediga dagar, att jag skulle träna massa massa. Men när jag klev upp och det spöregnade insåg jag att så mkt skulle jag inte träna ändå. Vi sköt lite på förmiddagen och gjorde sedan ett varv på Arvika efteråt. Arvika har väl inte världens största utbud på butiker men hittade iaf skruvar till mina förhöjningar på geväret så då steg stan en smula. Hälsade även på Erics barndomskompis Niklas som uppdaterade oss på läget i Arvika. Hann med ett litet intervallpass i skogen och insåg att springa är jobbigt och springa uppför fort är grymt jobbigt och dumt att ägna sig åt. Så jag tog en vända mer än jag tänkt uppför backen till slut. Fördelen är dock att intervallpass inte är så långa. Kvällen spenderades med någon slags dubbeldejt med Eric's barndomskompis Björn och hans tjej Jessica vilket involverade en pizza på pizzapalacet nr 1 i Arvika.

Midsommarafton blev lite bättre med träning. 14 km cykel o 3,5 km löpning direkt efter varandra. Jobbigt var ordet även den dagen. Sen lyckades vi ta oss ut på skjutbanan och krånglade ett tag med min nya rem innan jag fick ordning på den hyfsat. Efter en god middag med grill hemma hos Erics föräldrar sågs Sverige-Italien matchen hos Niklas för att få mer spänning då Niklas har en god förmåga att leva sig in i matcher. Som tack för att vi kom o tittade på fotboll hos honom fick vi även hjälpa till med att sätta på överdraget på soffan. Det blev fint dock. Efter en paus med jordgubbar hemma hos erics föräldrar åkte vi ut till Sté och Johan o Emelie. Vi tog oss även ner till dalen där resten av wallbergssläkten hade midsommarfest och hängde där en stund till vi kom på att vi skulle se Låt den rätte komma in istället.

Lördagen blev lekdag på skjutbanan då Emelie o Johan följde med ut o testade skytte. De var talanger båda två och fattade grejen på en gång. De kan känna sig värvade, speciellt Emelie som släpar runt på ett par kryckor denna sommar. Skytte är en perfekt rehab-sport för skadade triathleter..=)

Sen blev det den obliatoriska turen till chalottenberg för att "go bananas" i godisbutiken. På väg tillbaka stannade vi i Sté igen där operation "andrea-ska-göra-triathlon" genomfördes. Skulle få låna en cykel av Johans mamma med tillhörande cykelskor men efter att inte ens ha tagit mig upp på cykeln med cykelskor så gav vi upp det projektet och fokuserade bara på cykeln ist. Hade förmånen att ha två experter som hjälpte mig ställa in supercykeln som jag får låna. Inte illa. Sen slutade det med att en våtdräkt oxå lånades ut. Inför 8 par vakande ögon testade jag först en hellång dräkt men när den väl hade halats på insåg jag med cellskräck att den va lite liten. Fick då låna en kortare som jag bara fick lite cellskräck i. Något bättre.

Så nu är det klart. Jag har anmält mig till motionsklassen i Örserums triathlon första helgen i juli. Min mage undrar vad jag har gett mig in på. Är sjuk nervös. Är så mkt nytt att hålla reda på och veta hur man ska bete sig. Har dock tur att jag kommer ha en grym support från massa wallbergare samt en proffscoach i form av Emelie så det ska nog gå. Dessutom är det så många nu som har engagerat sig i detta nu så då måste jag ta mig i mål. Och det är målet, att ta sig i mål.

Nu vart det så där långt igen och tog massa tid.. Bloggande är farligt... Men jaja, har jag väl trillat dit är det väl bara att fortsätta.

På återseende!